Bergspräckning eller sprängning vid husgrund: kostnader och risker

Står du inför berg i vägen för en ny husgrund eller källare? Valet mellan bergspräckning och sprängning påverkar tidplan, risknivå och totalkostnad. Här får du en praktisk genomgång som hjälper dig välja metod, planera arbetet och undvika vanliga fallgropar.

Bakgrund: varför och när berget måste bort

När berg ligger högt i eller strax under markytan kan det hindra schakt, dränering och rätt grundläggningsnivå. Ofta upptäcks det i geoteknisk undersökning eller när grävaren “tar stopp”. Då behöver man antingen ta bort berg eller justera grundlösningen.

Valet av metod styrs av utrymme, närhet till byggnader och ledningar, tidsram och störningskänslighet i omgivningen. I tät bebyggelse eller nära känsliga konstruktioner blir vibrationskontroll avgörande.

Så fungerar bergspräckning respektive sprängning

Bergspräckning sker med lågenergi-metoder som begränsar vibrationer. Vanliga tekniker är hydraulisk spräckning (borrade hål där en hydraulisk kil pressar isär berget) och expanderande cement, ofta kallad “snigeldynamit” (en massa som sväller och spräcker berget över timmar/dygn). Dessa metoder ger god kontroll, liten risk för flygsten och passar nära hus, murar och ledningar.

Sprängning använder sprängämne i borrhål som antänds i en kontrollerad salva. Den är snabb och effektiv vid större volymer eller djupt liggande berg. För att minimera risker används sprängmattor, korrekt laddning och tändplan. Vibrationerna blir högre än vid spräckning och kräver planering, mätning och skyddsåtgärder.

En tumregel: spräckning ger precision och låg störning men tar längre tid per kubikmeter. Sprängning ger hög produktionstakt men kräver större säkerhetszon och mer omfattande riskhantering.

Vad driver kostnaden i praktiken?

Kostnaden avgörs mindre av “metod” i sig och mer av förutsättningarna på plats. De viktigaste drivarna är:

• Åtkomst och logistik: utrymme för borrigg, maskiner, sprängmattor och transporter.
• Volym och djup: stora volymer gynnar sprängning; små precisionssnitt gynnar spräckning.
• Bergart och sprickbild: hårt och homogent berg tar längre tid att borra och spräcka.
• Närhet till byggnader/ledningar: kräver fler mätpunkter, extra skydd och finare uppdelning av arbetet.
• Vibrationskrav: stränga gränsvärden kan styra mot spräckning eller mikro-salvor.
• Dokumentation och egenkontroll: riskanalys, besiktningar och mätningar tar tid men minskar skador.
• Hantering av bergmassor: krossning, lastning, transport och deponi påverkar totalkalkylen.

Be entreprenören redovisa borrmeter, planerad salvolängd eller antal spräckhål, samt hur bergmassorna hanteras. Då blir det lättare att jämföra offerter på lika villkor.

Risker och skyddsåtgärder nära hus och ledningar

De största riskerna är vibrationer som ger sprickor i känsliga konstruktioner, flygsten, sättningar i fyllningar, damm och buller. Riskerna hanteras med god planering och följande åtgärder:

• För- och efterbesiktning av närliggande byggnader, murar, pooler och markanläggningar.
• Vibrationsprognos och realtidsmätning med geofoner på kritiska punkter.
• Skydd med sprängmattor, korrekt laddning (sprängning) eller små stegvisa snitt (spräckning).
• Kontrollerad borrplan: håldjup, avstånd och riktning anpassas för att styra brottytor.
• Arbetsmiljö och omgivning: dammbindning, bullerskärmar och tydliga avspärrningar.

I tätbebyggda områden kan lokal erfarenhet vara avgörande för att välja rätt metod och mätupplägg. Se t.ex. sammanställd information om metoder och omgivningshänsyn för berg spräckning i Stockholm om du projekterar i huvudstadsområdet.

Tillstånd, ansvar och dokumentation

Sprängning får endast utföras av behörig sprängarbas med giltiga tillstånd för hantering av explosiva varor enligt kommunens krav. Entreprenören ska följa Arbetsmiljöverkets föreskrifter för sprängarbete och upprätta arbetsmiljöplan. På plats med detaljplan kan marklov eller anmälan krävas för schakt och sprängning; kontrollera alltid med kommunen innan start.

Oavsett metod bör beställaren kräva en riskanalys och kontrollplan enligt plan- och bygglagen. Innehåll som brukar ingå:

• Objektets förutsättningar: geoteknik, avstånd till byggnader, ledningskartor.
• Borr- och spräck/sprängplan: hålbild, laddning eller spräckverktyg, sekvensering.
• Skyddsåtgärder: sprängmattor, mätpunkter, avspärrning, dammbindning.
• Besiktningsprogram: för- och efterbesiktning samt skadehantering.
• Egenkontroller: logg av borrmeter, laddmängd, mätdata och fotodokumentation.

Rekommenderad arbetsgång och kvalitetskontroller

En strukturerad process minskar risk och oförutsedda kostnader. Följ en tydlig arbetsgång:

• Förstudie: kontrollera detaljplan/marklov, beställ ledningsanvisning och geoteknisk/bergteknisk bedömning.
• Upphandling: begär metodbeskrivning, borrplan och hantering av massor i anbudet.
• Riskhantering: genomför riskanalys, förbesiktning och upprätta vibrationsprognos.
• Etablering: sätt ut mätare, avspärra området, lägg fram sprängmattor eller utrustning för spräckning.
• Utförande: borra enligt plan, dokumentera hålbild; spräck eller spräng i kontrollerade sekvenser.
• Kontroll: följ mätdata, justera takt och laddning/spräcktryck vid behov.
• Avslut: efterbesiktning, bortforsling eller krossning av massor, återställning och relationsdokumentation.

En enkel kvalitetscheck för beställare är att jämföra planerad borrmeter mot faktisk, och att alltid få mätprotokoll och foton från kritiska moment. Det ger spårbarhet och underlättar vid eventuella försäkringsfrågor.

Slutsats: Välj bergspräckning när precision, låga vibrationer och närhet till känsliga objekt är viktigast. Välj sprängning när volymen är stor och logistiken tillåter robusta skyddsåtgärder. Med rätt riskhantering, mätning och dokumentation kan båda metoderna ge en trygg grundläggning.